Fiskavdelningen på Råå

 

Livet i en fiskdisk.

Att jobba med presentation och försäljning av färsk fisk över disk är en ständig utmaning som kräver mycket arbete och planering. Det öppnas nu upp nya fiskdiskar som en löpeld genom landet, oftast på stormarknader i samband med att de manuella delikatessdiskarna kommer tillbaka. Ett koncept som för inte så många år sedan var vanligt i de flesta butiker men som lades ner bland annat på grund av höga personalkostnader och dels de packade produkternas utveckling inom livsmedelsbranschen.

Efterfrågan har dock varit stor efter den manuella betjäningen, hjärtat i butiken som en del kallar det. Man vill som konsument kunna bygga upp ett förtroende till personalen och i en manuell avdelning kan man påverka mycket både som kund och anställd.

 

Idag är kundernas krav högre än någonsin, då den aktiva konsumenten går mycket på kvalitet, ursprung, hygien och service. Detta gäller särskilt i fiskdisken när man dagligen hör talas om ord som rödlistad fisk, MCS-märkt fisk, hållbart fiske, höga halter av kvicksilver i fisk, höga räkpriser mm, ja listan kan bli lång och det är inte alltid helt lätt att  hänga med.

Ja, verkligheten är krånglig, så är det bara. Vissa bryr sig inte om fisken är fångad med hjälp av dynamit eller bottentrål, så länge det är ett bra pris. Sedan finns motsatsen, kunder som ifrågasätter och ställer krav på närfiskat, grönlistat m.m. Dessa upplevs ofta som misstänksamma när de handlar, är man då inte påläst som säljare vinner man inget förtroende. Därför är det så viktigt med duktig personal som vill mycket och är engagerade.

Sen finns de andra som gärna vill berätta för mig varje vecka var den geografiska gränsen för strömming går eller påpeka att de har bott på västkusten och därför vet hur räkor ska smaka. Vissa tror än idag att fisken man har i disken är fiskad samma dag, en uppfattning som kanske hänger kvar sedan långt tillbaka när man köpte fisk på torget ur en skottkärra som rullades in direkt från hamnen när båtarna kom in.

Men detta är inte dagens sanning, sedan länge tillbaka ska fisken hanteras av både fiskaren, auktionen, filéindustrin och grossister. Hanteras bara fisken rätt håller den mycket längre än vad man tror, lite beroende på vilken fisk det är.

Fenomenet om hur mattraditionen och matlagningskonsten i Sverige dalar pratas det mycket om. Det råder hos vissa en stor kunskapsbrist inom ämnet, då speciellt inom fiskmatlagning.

Är det ett resultat av dagens stressade föräldrar som skapar “macka till middag”- familjerna, där en lyxig middag serveras på plastbricka med tillhörande leksak, eller handlar det i grund och botten om ett bristande intresse eller självförtroende?  Många minns fisken i skolan, där den enda fisken som man ville äta var fiskpinnar eller annan panerad fisk med remoulad eller kall sås. Och än idag är den mesta skolfisken inte okej, dock har laxen kommit med på menyerna vilket är en bra inkörsport för ”kidsen”. Beträffande de övriga fiskrätterna så görs dom med för lite kärlek och passion, något som är svårt att uppnå när staten har förhandlat fram frystorkad Hoki som är en av de billigaste fisksorterna. Sorgligt att våra barn och ungdomar inte får känna på vad havet verkligen kan ge, både smakmässigt och hälsomässigt.